Sir 33

Fortsättning av det föregående. Olikheter och motsatser i tillvaron. Syrak den siste vishetsläraren. Vikten av att vara aktsam om sin ställning. Tjänares behandling.

1Den som fruktar Herren, honom vederfares intet ont,

och kommer han än i frestelse, hjälper Herren honom ut igen. 2En vis man hatar icke lagen,

men den som skrymtar med den, han är såsom ett skepp i storm. 3Den förståndige sätter sin lit till lagen;

ja, lagen synes honom tillförlitlig såsom ett svar från urim. 4Bered dig på vad du skall säga; då skall man lyssna till dig.

Rusta dig med vishet, och svara sedan. 5En dåres hjärta är såsom hjulet på en vagn,

och hans tanke såsom hjulnavet, som vrider sig runt. 6En vän som är en gycklare liknar en brunstig hingst;

den gnäggar under envar som rider på den.

7Varför har den ena dagen företrade framför den andra,

då likväl var dag i året får sitt ljus från solen? 8Genom Herrens vishet hava de åtskilts från varandra,

och han har inrättat olika tider och högtider. 9Somliga har han upphöjt och helgat,

och andra har han satt bland vanliga dagars tal. 10Och människorna — de äro allasammans av stoft,

och av jord blev Adam danad; 11men i sin stora vishet har Herren gjort åtskillnad mellan dem

och för dem utstakat olika vägar. 12Somliga har han välsignat och upphöjt,

och somliga har han helgat och låtit komma sig nära.

Men andra har han förbannat och ödmjukat

och störtat från deras plats. 13Såsom leret är i krukmakarens hand,

så att han formar det efter sitt behag,

så äro ock människorna i hans hand, som har skapat dem,

så att han giver dem efter vad honom rätt synes. 14Det onda har sin motsats i det goda,

och döden har sin motsats i livet;

sammalunda har den fromme sin motsats i syndaren. 15Se på alla den Högstes verk:

de té sig sammalunda två och två;

det ena har sin motsats i det andra.

16Och jag - såsom den siste har jag mödat mig,

såsom en som gör efterskörd efter vinbärgarna. 17Genom Herrens välsignelse har jag hunnit framom de andra,

och såsom en vinbärgare har jag fyllt pressen. 18Veten att jag icke har strävat för mig själv allena,

utan för alla dem som söka undervisning. 19Så hören mig då, I stormän bland folket;

lyssnen, I hövdingar i menigheten.

20Låt icke son eller hustru, broder eller vän

taga väldet över dig, så länge du lever.

Och giv icke bort dina ägodelar åt en annan;

du kunde ju få ångra dig och nödgas bedja att få dem igen. 21Medan du ännu lever och livsande är kvar i dig,

må du icke avstå din plats åt någon människa. 22Ty det är bättre att dina barn få bedja dig om hjälp,

än att du måste se dina söner i händerna. 23Var den bestämmande i allt vad du gör,

och låt ingen fläck komma på din ära. 24När dina levnadsdagar hava nått sitt slut

och din sista stund är inne, då må du skifta arvet.

25Foder och piska och börda äro för åsnan,

bröd och tuktan och arbete äro för tjänaren. 26Håll din tjänare till arbete, så får du själv ro;

låt hans händer vila, och han skall fika efter friheten. 27Ok och töm böja nacken;

hugg och slag passa för en illvillig tjänare. 28Driv honom till arbete, så att han icke går fåfäng; 29ty fåfäng gå lär mycket ont. 30Sätt honom till att arbeta, såsom det höves honom;

och lyder han icke, så belägg honom med tunga bojor.

Men driv det icke för långt med någon människa,

och gör intet utan rätt och skäl. 31Har du en enda tjänare, så håll honom såsom dig själv;

ty för ditt blod har du köpt honom.

Har du en enda tjänare, så behandla honom såsom en broder;

ty du behöver honom såsom dig själv.

32Om du behandlar honom illa, så att han löper bort ifrån dig, 33på vilken väg vill du då söka efter honom?

^{a b c d e f g h i j}